Jourmatte till Blacky

Med en flock på tre katter i en lägenhet i stan, varför valde jag då att ansöka om att bli jourhem till ytterligare en katt? Det enklaste och mest sanningsenliga svaret är faktiskt att jag kunde. Jag har möjligheten, och inte minst tiden eftersom jag arbetar hemifrån, att ta mig an en katt till, och kattvanan att göra vad jag kan för att rehabilitera och hjälpa en katt att återanpassas till familjeliv, och flockliv, så att hon/han sedan kan komma vidare till ett permanent hem. Allra helst skulle jag ta mig an alla hemlösa och behövande katter, men det går inte, så en i taget får bli bra.

Flocken bestod innan av Ozzy och Tiger, två nio år gamla kullbröder från en gård på norra Hisingen, som har varit hos mig sedan de var små, och Bonnie, en tre år gammal hona som jag 2009 adopterade från djurhemmet Tigerharen. Att jag den gången valde att adoptera en katt från ett djurhem i stället för att ta en unge från en gård var helt enkelt att jag ville ha en katt till och samtidigt hjälpa en katt som behövde ett hem. Bonnies introduktion i flocken gick den gången så smidigt att jag vågade ta risken att ta mig an en ny, om ändock tillfällig, medlem. Tilläggas bör kanske att mina katter är väldigt lugna och inte aggressiva. Visst slåss de ibland, men de har aldrig visat tendenser till revirstrider eller liknande.

Efter att en väninna hade delat med sig av Göteborgs Katthjälps länkar om katter som behövde jourhem på Facebook, insåg jag att det var dags att ta steget och ansöka om att bli jourhem. Nog för att en del av mina vänner skulle tycka att jag är galen som ger mig in på ytterligare en katt, och antagligen även anser att jag vid det här laget har passerat gränsen för Crazy Cat Lady, men so what?

Jag känner att jag fick fullt förtroende för Göteborgs Katthjälp genom det formulär jag fyllde i och de följdfrågor jag fick av Anita, som är min kontakt i föreningen. Det var relevanta frågor om mig, mina katter, min katterfarenhet, min livssituation och så vidare – den sortens frågor som egentligen borde ställas till alla som vill skaffa katt. Några dagar senare pratade jag med Anita och blev formellt godkänd som jourhem.

Redan efter ett par dagar fick jag en förfrågan om Blacky, som kom till mig i torsdags, den 16 juni. Och det är om honom, och om hans liv i min flock och min roll som jourmatte till honom, som kommande inlägg kommer att handla.

Blacky. Så här tillfreds kan man vara redan dagen efter att ha kommit till ett nytt hem.