På den här tiden har jag hunnit lära känna Blacky lite bättre, och han känns på en och samma gång som en kattunge och en betydligt äldre katt. Han är till stor del en ungkatt och skulle nog allra helst vilja komma till ett permanent hem med kattungar eller ungkatter som det är rejält med liv i, för han är verkligen nöjdast när han får röja runt precis som en kattunge, trots att han är större än mina gammelpojkar (som jag tyckte var stora). Det är en stark katt, med gott om muskler, som även om han kan bli lite vildsint när han leker samtidigt verkar ha en naturlig känsla för när det är nog – något som blir tydligare när han leker med de andra katterna än med mig. (Å andra sidan svarar inte jag likadant på tuffa tag som en annan katt gör.)
Samtidigt finns det något väldigt lugnt och värdigt hos Blacky, på ett sätt som man sällan ser hos så unga katter. Han ligger gärna och tronar mitt i sängen, eller mitt i en dörröppning, där han har uppsikt över omgivningen, och när han slappnar av så är han helt lugn och ganska svårstörd. Han kommer när jag ropar på honom men söker sällan upp mig och verkar på det stora hela riktigt nöjd med att alltid finnas i närheten och få gos och kel när han vill. Jag skulle kunna beskriva det som att han är en självständig katt som gärna vill ha sällskap men inte vara i knät. Jag vet inte hur länge han var utekatt, men även om han är lite nyfiken på den där stängda dörren ut i svalen, och gärna ligger vid fönsterspringan, så verkar han helt tillfreds med att vara inomhus - även om han nog skulle vilja ha lite mer aktivitet.
Blacky är verkligen ståtlig och antagligen en av de vackraste katterna jag sett. Han är stor och muskulös men ändå smal, med en kort och silkig blanksvart päls som skiftar i chokladbrunt och som påminner lite om en siameskatt. Även jamandet och hans sätt att prata påminner om en siames, så det är inte helt omöjligt att det finns lite siames i generna. Framför allt i nacken har han en del vita strån, men annars är till och med mårrhåren svarta! Han rör sig som en panter och kan trots sin storlek (och vikt! han är betydligt tyngre än vad han ser ut att vara) röra sig ljudlöst. Något säger mig att han kan ha varit en fenomenal jägare under sin tid utomhus.Precis som det står i Blackys adoptionsannons så nyser och hostar han lite, men det är mindre än vad jag hade befarat. Han nyser väl till ett par gånger om dagen och snorar då lite, och får något hostanfall då och då, men det är ingenting jag direkt tänker på, och han känns i övrigt som en frisk katt.
