En månad med Blacky

På torsdag är det 5 veckor sedan Blacky flyttade in, och allt har gått över förväntningarna. Han är fortfarande inte helt en del av flocken, men det är inte ovanligt att alla katterna ligger i samma rum och sover, och Blacky är uppenbarligen inte så farlig att man inte kan dela säng med honom.

På den här tiden har jag hunnit lära känna Blacky lite bättre, och han känns på en och samma gång som en kattunge och en betydligt äldre katt. Han är till stor del en ungkatt och skulle nog allra helst vilja komma till ett permanent hem med kattungar eller ungkatter som det är rejält med liv i, för han är verkligen nöjdast när han får röja runt precis som en kattunge, trots att han är större än mina gammelpojkar (som jag tyckte var stora). Det är en stark katt, med gott om muskler, som även om han kan bli lite vildsint när han leker samtidigt verkar ha en naturlig känsla för när det är nog – något som blir tydligare när han leker med de andra katterna än med mig. (Å andra sidan svarar inte jag likadant på tuffa tag som en annan katt gör.)
Samtidigt finns det något väldigt lugnt och värdigt hos Blacky, på ett sätt som man sällan ser hos så unga katter. Han ligger gärna och tronar mitt i sängen, eller mitt i en dörröppning, där han har uppsikt över omgivningen, och när han slappnar av så är han helt lugn och ganska svårstörd. Han kommer när jag ropar på honom men söker sällan upp mig och verkar på det stora hela riktigt nöjd med att alltid finnas i närheten och få gos och kel när han vill. Jag skulle kunna beskriva det som att han är en självständig katt som gärna vill ha sällskap men inte vara i knät. Jag vet inte hur länge han var utekatt, men även om han är lite nyfiken på den där stängda dörren ut i svalen, och gärna ligger vid fönsterspringan, så verkar han helt tillfreds med att vara inomhus - även om han nog skulle vilja ha lite mer aktivitet.

Blacky är verkligen ståtlig och antagligen en av de vackraste katterna jag sett. Han är stor och muskulös men ändå smal, med en kort och silkig blanksvart päls som skiftar i chokladbrunt och som påminner lite om en siameskatt. Även jamandet och hans sätt att prata påminner om en siames, så det är inte helt omöjligt att det finns lite siames i generna. Framför allt i nacken har han en del vita strån, men annars är till och med mårrhåren svarta! Han rör sig som en panter och kan trots sin storlek (och vikt! han är betydligt tyngre än vad han ser ut att vara) röra sig ljudlöst. Något säger mig att han kan ha varit en fenomenal jägare under sin tid utomhus.

Precis som det står i Blackys adoptionsannons så nyser och hostar han lite, men det är mindre än vad jag hade befarat. Han nyser väl till ett par gånger om dagen och snorar då lite, och får något hostanfall då och då, men det är ingenting jag direkt tänker på, och han känns i övrigt som en frisk katt.

Dagens Blacky

Så här avslappnad kan man vara. En mycket nöjd Blacky och en prydnad för varje säng!


~ Lisa

En stor liten kattunge

Det är något fascinerande med en katt som är så stor till växten som Blacky – en riktig liten panter med rejäla tassar – men som fortfarande är så ung i sättet. Han är verkligen en stor liten kattunge, som helst vill leka och jaga en stor del av tiden, och det är riktigt bedårande när han ligger på rygg och fäktar med tassarna i vädret för att jaga mig, någon av de andra katterna eller lämpliga leksaker.

Flocken har väl inte helt förstått det här med att leka på Blacky-sätt, och han har nog inte helt förstått det här med att leva med och leka med andra katter än. Det finns en ömsesidig acceptans och tolerans, men fortfarande lite avvaktande. Han skulle ju kunna vara farlig… Blacky verkar tänka detsamma, att man ju inte riktigt vet om de är farliga eller inte. Men han är avväpnande i sitt sätt att inte vara aggressiv och inte hela tiden kasta sig över de andra för att få dem att busa. Inte så värst ofta i alla fall ☺

Buskatt

Jag tänkte ta ett kort på Blacky när han låg med tassarna runt vattenskålen och drack, men han ville bara gosa med kameran. Foton blir väldigt suddiga när en katt gör det.

Frukosten har avklarats med visst försvarande av mina frukostsmörgåsar mot kalkontjuvar. Att det finns senap på kalkonen gör tydligen inget. Blacky är väluppfostrad nog att inte hoppa upp på köksbordet, men arbetsbordet var visst fritt fram. Så 3 av flockens 4 katter är visst mattjuvar på den nivån att de inte drar sig för att ta pålägg från smörgåsen.

När jag sedan satte mig för att skriva lite hade jag plötsligt en leksugen Blacky under stolen. Det var längesedan någon av mina katter jagade mina fötter, men det är ganska sött. Och bara lite irriterande.

Blacky är väldigt mycket ungkatt och vill gärna leka med de andra i flocken, eller mig. Och efter en vecka verkar de andra i flocken ha förstått att det handlar om lek och inte aggressivitet och börjar slåss och jaga tillbaka. I och med att Blacky är ganska stor, stark och inte har förstått flockens beteenden än, har de nog tolkat hans bus som potentiellt hotfullt. Men han visar att han inte är det genom att lägga sig ner när de reagerar - det är Blackys sätt att visa underkastelse.

Just nu ligger han med magen uppåt i en solstråle, på perfekt lekavstånd från min Tiger, om leklusten skulle falla på. Midsommarmys!

Jourmatte till Blacky

Med en flock på tre katter i en lägenhet i stan, varför valde jag då att ansöka om att bli jourhem till ytterligare en katt? Det enklaste och mest sanningsenliga svaret är faktiskt att jag kunde. Jag har möjligheten, och inte minst tiden eftersom jag arbetar hemifrån, att ta mig an en katt till, och kattvanan att göra vad jag kan för att rehabilitera och hjälpa en katt att återanpassas till familjeliv, och flockliv, så att hon/han sedan kan komma vidare till ett permanent hem. Allra helst skulle jag ta mig an alla hemlösa och behövande katter, men det går inte, så en i taget får bli bra.

Flocken bestod innan av Ozzy och Tiger, två nio år gamla kullbröder från en gård på norra Hisingen, som har varit hos mig sedan de var små, och Bonnie, en tre år gammal hona som jag 2009 adopterade från djurhemmet Tigerharen. Att jag den gången valde att adoptera en katt från ett djurhem i stället för att ta en unge från en gård var helt enkelt att jag ville ha en katt till och samtidigt hjälpa en katt som behövde ett hem. Bonnies introduktion i flocken gick den gången så smidigt att jag vågade ta risken att ta mig an en ny, om ändock tillfällig, medlem. Tilläggas bör kanske att mina katter är väldigt lugna och inte aggressiva. Visst slåss de ibland, men de har aldrig visat tendenser till revirstrider eller liknande.

Efter att en väninna hade delat med sig av Göteborgs Katthjälps länkar om katter som behövde jourhem på Facebook, insåg jag att det var dags att ta steget och ansöka om att bli jourhem. Nog för att en del av mina vänner skulle tycka att jag är galen som ger mig in på ytterligare en katt, och antagligen även anser att jag vid det här laget har passerat gränsen för Crazy Cat Lady, men so what?

Jag känner att jag fick fullt förtroende för Göteborgs Katthjälp genom det formulär jag fyllde i och de följdfrågor jag fick av Anita, som är min kontakt i föreningen. Det var relevanta frågor om mig, mina katter, min katterfarenhet, min livssituation och så vidare – den sortens frågor som egentligen borde ställas till alla som vill skaffa katt. Några dagar senare pratade jag med Anita och blev formellt godkänd som jourhem.

Redan efter ett par dagar fick jag en förfrågan om Blacky, som kom till mig i torsdags, den 16 juni. Och det är om honom, och om hans liv i min flock och min roll som jourmatte till honom, som kommande inlägg kommer att handla.

Blacky. Så här tillfreds kan man vara redan dagen efter att ha kommit till ett nytt hem. 

Blacky

Född
Blacky är född 2009


Bakgrund
Blacky kommer från Frölunda där han gick hemlös.

Om Blacky
Blacky är en stor svart hankatt med några vita strån här och var.
Han är busig och älskar att leka med allt och inget.
Blacky är en väldig sällskaplig katt och gillar att bli klappad och gosad, han kommer gärna och sätter sig bredvid eller halvvägs upp i ens knä.
Hans favorit leksak är katt-tunnan där han allt som oftast rusar in och ut ur.
I övrigt är Blacky en pratglad katt som gärna pratar och ropar på en när något inte går som han vill.
Han söker för närvarande en lekkamrat som gillar att busa och jaga.
Blacky har kronisk bronkit som yttrar sig stundtals i hosta och nysningar. Det krävs inga behandlingar just nu, eventuell tablett-behandling i framtiden. 

Status
Kastrerad, Id-märkt, vaccinerad, avmaskad